Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tantiéme. Till hans överraskning kommo de jämte
kontrakt med nästa post. Han växlade till sig hundra
femdollarsmynt i guld och telefonerade till Gertrude
att han ville tala vid henne.
Hon kom, svettig och flämtande. Anande att det
var någonting på tok, hade hon stoppat de få dollars
hon ägde i sin handväska, och så säker var hon på att
brodern nu råkat riktigt illa ut, att hon utan vidare
gråtande föll i hans armar, varpå hon tyst räckt
honom väskan.
»Jag skulle ha kommit själv», sade Martin, »men jag
ville inte ha något gräl med mr Higginbotham.»
»Det blir nog bra så småningom», försäkrade hon,
medan hon undrade vad som kunde felas Martin.
»Men det bästa vore om du skaffade dig arbete först.
Bernhard tycker om folk som arbetar hederligt. Jag
blev alldeles förtvivlad över vad som stod i tidningarna
om dig, och jag har aldrigsettBemhardsåursinnigförr.»
»Nej, jag tänker inte skaffa mig något arbete», sade
Martin, »och det kan du hälsa honom. Jag behöver
inte något arbete och här har du beviset på det.»
Han hällde de hundra guldmynten i hennes knä —
i en skimrande, klingande ström.
»Kommer du ihåg den där femdollarn du gav mig
den gången jag inte hade spårvagnspengar? Där
har du nittionio av dess bröder, alla av olika åldrar,
men ändå av samma storlek.»
Om Gertrude känt sig ängslig när hon kom, blev
hon nu alldeles skräckslagen. Det var inte fruktan,
det var visshet. Hon såg på Martin i förfäran, och
hennes bastanta lemmar drogo sig tillsammans under
guldströmmen, alldeles som om den bränt henne.
395
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
