- Project Runeberg -  Martin Eden /
400

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

igen. Ingen av hans böcker hade ännu kommit ut, så
att det fanns inte något underligt skimmer omkring
honom. De tyckte om honom för hans egen skull. Han
kände sig lik en prins som vändt tillbaka från
landsflykten, och hans ensliga hjärta svällde vid den
vänlighet som mötte honom överallt. Han kastade alla
betänkligheter över bord. Han hade dessutom fickorna
fulla med pengar, alldeles som när han i gamla dagar
kommit tillbaka från sjön, och han lät slantarna rulla.

Vid ett tillfälle såg han Lizzie Connolly på
dansbanan arm i arm med en ung arbetare, och senare på
aftonen stötte han på henne i byffén. När
överraskningen lagt sig och hälsningarna voro undangjorda,
förde han henne bort i parken, där de kunde tala utan
att bli överröstade av musiken. Från det ögonblick
han tilltalade henne var hon hans; det kände han.
Det syntes på den stolta ödmjukheten i hennes ögon,
på varje smekande rörelse av hennes kropp och på det
sätt varpå hennes ord kommo. Hon var inte längre
en flickslyna, utan en ung kvinna, och Martin lade
märke till att hennes otämda skönhet hade ökats, fastän
hon nu var mera behärskad. »En fullkomlig skönhet»,
mumlade han beundrande för sig själv. Och han
visste att hon var hans och att han endast behövde
säga »kom» för att hon skulle följa honom, varthän det
än bar.

Just som den tanken rann upp i hans hjärna fick han
ett slag i huvudet, som nästan kom honom att segna
till marken. Det var en mans näve, måttad av en man
så ursinnig att näven inte hade träffat käken, för
vilken den var ämnad. Martin vände sig vacklande och
såg på nytt näven i vild svängning. Alldeles omedvetet

400

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:29:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/martineden/0404.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free