- Project Runeberg -  Martin Eden /
403

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Det var länge sedan», sade hon tankfullt. »Jag
tycker det är som tusen år.»

Martin ville inte inlåta sig på detta vidare, utan
började tala om annat. De superade på restauranten,
Martin tog in vin och dyra rätter, och efteråt dansade
han med henne, bara med henne, tills hon var trött.
Han var en god dansör, och hon virvlade omkring med
honom som i en himmel av förtjusning med huvudet
mot hans axel, önskande att det skulle vara evigt.
Senare på aftonen strövade de omkring bland träden,
där hon på det gamla vanliga viset satte sig i gräset och
han lade sig på rygg med huvudet i hennes knä. Han
låg och dåsade, medan hon smekte hans hår, blickade ned
på hans slutna ögon och älskade honom utan hejd. När
han plötsligt såg upp, läste han endast ömhet i hennes
ansikte, och hon såg honom in i ögonen.

»Jag har levat hederligt de här åren», sade hon, och
hennes röst var nästan en viskning.

Martin kände i sitt hjärta att hon talade sanning,
och en stark frestelse betog honom. Det låg i hans
makt att göra henne lycklig. Kunde han inte bli det
själv, varför skulle han neka henne lyckan? Han kunde
gifta sig med henne och ta henne med sig till
halmhyddan på Marquesasöarne. Begäret att göra detta grep
honom starkt, men ännu starkare var den bjudande
befallningen av hans natur att inte göra det. Med
eller mot sin vilja var han ännu trogen i sin kärlek.
De gamla dagarna av frihet och lättsinne voro förbi.
Han kunde inte kalla dem åter, inte heller kunde han
gå tillbaka till dem. Han var förändrad — hur
mycket, hade han inte förstått förrän nu.

»Jag passar inte att vara gift, Lizzie», sade han sakta.

403

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:29:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/martineden/0407.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free