Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ser du, Lizzie, jag kan inte säga hur mycket jag
tycker om dig. Jag gör mer än tycker om dig. Jag
beundrar och högaktar dig. Du är härlig, du är också
härligt god. Men vad tjäna ord till? Det är i alla fall
en sak jag skulle vilja göra. Du har fört ett tungt liv,
låt mig göra det lättare för dig. (En glädjeblixt lyste
upp hennes ögon, men slocknade strax). Jag är säker
om att snart få pengar — mycket pengar.»
I detta ögonblick hade han övergivit tanken på
dalen och viken, halmhyddan och den snabbseglande
lilla skonaren. Vad tjänade egentligen alltsammans
till? Han kunde som förr ge sig i väg för om masten, på
vilket fartyg som helst och vart som helst.
»Jag skulle vilja ge dig dessa pengar. Det finns
väl någonting du önskar — till exempel gå igenom en
handelsskola. Kanske du vill bli stenograf — jag
kunde ju hjälpa dig. Eller kanske du har far och mor
i livet — jag kunde sätta upp någon affär åt dem eller
någonting liknande. Säg bara vad du vill, och jag
skall hjälpa dig.»
Hon svarade icke, såg rakt framför sig, orörlig. Nu
ångrade han vad han sagt. Det föreföll honom så
tarvligt — bara pengar, i jämförelse med vad hon
bjudit honom. Han bjöd henne någonting yttre som
han kunde skiljas vid utan avsaknad, medan hon
erbjöd sig själv tillsammans med förnedring och skam
och synd och allt sitt hopp om himlen.
»Låt oss inte tala om det», sade hon och sväljde en
snyftning som kom henne att hosta. Hon reste sig.
»Låt oss gå hem, jag är trött.»
Dagen var slut, och de festfirande hade nära nog alla
försvunnit. Men när Martin och Lizzie kommo ut
405
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
