Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nytta för honom i hans affärer med dem. Ja, Martin
var ryktbar, men inte kunde han begripa varför. Han
ögnade igenom ett par av hans böcker, när hustrun
somnat, men det var han på det klara med, att världen
måste vara galen som kastade bort pengar och köpte
sådant.
Innerst inne förstod Martin alltför väl situationen,
där han satt bakåtlutad i stolen och stirrade på von
Schmidts huvud. Han tyckte att han var i färd med
att trumfa på detta tjocka huvud — väl bekomme!
Men för en sak tyckte han om honom. Fast han var
fattig, höll han en tjänarinna, så att Marian slapp allt
hårdt arbete. Bland gästerna fanns generalagenten
för en stor velocipedfirma, och efter middagen drog
Martin honom avsides med Hermann och arrangerade
att sätta upp åt honom den finaste
reparationsverkstad i hela Oakland. Han gick vidare och föreslog
Hermann att också skaffa sig en automobilagentur
— pengar skulle han få av Martin, så mycket som
behövdes.
Med tårar i ögonen och armarna om broderns hals
snyftade Marian vid avskedet fram hur hjärtligt hon
höll av honom, och hon bad honom om förlåtelse för
att hon en gång tvivlat på honom och varit ovänlig.
»Han kommer aldrig att kunna ta vara på sina
pengar, så mycket är säkert», anförtrodde Hermann von
Schmidt sin hustru. »Han blev ond, när jag talade om
ränta, och sa’ att om jag nämnde något sådant en gång
till, skulle han örfila upp mig. Men han har ju sina
förtjänster, om han också inte är affärsman. Mig har han
givit ett godt handtag, så att jag har ingenting emot
honom längre.»
426
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
