- Project Runeberg -  Martin Eden /
432

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på porträtten, som skulle föreställa honom själv, tills
han inte längre kunde identifiera sig med dem. Han
var den där gynnaren som levat livet och älskat, som
tagit alla bekymmer lätt, som hade legat i skansen,
vandrat omkring i främmande land och anfört sina
kamrater i slagsmålen. Han var den där tafatte unge
mannen som först baxnat inför de tusentals böcker i det fria
biblioteket, men som sedan letade sig väg ibland och
genom dem, tills hans behärskade dem; han var den
som låtit sin midnattslampa brinna, som kämpat för
för att hålla sig vaken och själv skrivit böcker. Men
det var en sak han inte var, den där kolossala aptiten
som mobben ständigt och jämt ville proppa mat i.

Det fanns i magasinen också ett och annat som
roade honom. Alla ville de lägga beslag på honom
för egen del. Warreris Monthly annonserade att
den alltid uppsökte nya författare, och bland andra
hade den introducerat Martin Eden hos den läsande
publiken. Ungefär på samma sätt var det med de
övriga, och så uppstod polemik mellan dem alla om vem
som egentligen hade de största förtjänsterna om det
nya geniets upptäckande.

Tidningarna gjorde kalkyler över hans inkomster
och prästerna började hemsöka honom med begäran
om bidrag till sina församlingar, medan vanliga
tiggarbrev dagligen strömmade in i massor. Hans
fotografier spredos över hela kontinenten, och det skrevs vidt
och bredt om hans kraftigt skurna, bronsfärgade ansikte,
hans ärr, hans breda skuldror, hans klara, lugna ögon
och de ihåliga kinderna som påminde om en asket.
Han tänkte på sin vilda ungdom och log. Bland de
kvinnor han träffade såg han både den ena och den

432

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:29:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/martineden/0436.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free