Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du krossar mitt hjärta», snyftade hon. »Du vet
att jag älskar dig och att det är därför jag är här.»
»Du förstår mig visst inte», sade han vänligt.
»Vad jag menar är detta: om du älskar mig, hur
kommer det sig då att du nu älskar mig så mycket högre
än du gjorde när din kärlek inte var starkare än att du
inte ville kännas vid mig?»
»Glöm och förlåt», utropade hon häftigt. »Jag har
älskat dig alltjämt, minns det, och nu är jag här . . .
här, i dina armar.»
»Jag fruktar att jag har blivit en alldeles för slug
affärsman som granskar vågen, medan jag håller på att
väga din kärlek, för att se efter vad slags ting den
egentligen är.»
Hon drog sig ur hans armar, satte sig midt emot
honom och betraktade honom länge och forskande.
Hon skulle just säga något, men åtrade sig.
»Ser du, alltsammans förekommer mig så här»,
fortfor han. »När jag var allt det jag nu är, tycktes ingen
utom min egen klass bry sig om mig. När alla mina
böcker voro skrivna, brydde sig ingen som läste
manuskripten om dem. Det såg ut som om jag skulle ha
begått handlingar, som voro minst sagt föraktliga.
’Skaffa dig en plats!’ ropade alla till mig.»
Hon gjorde en rörelse som för att protestera.
»Jo, jo», sade han, »fastän du inte begagnade ordet
plats alltid, utan bytte ut det mot det förnämligare
’ställning’. Men det var inte mindre brutalt för det.
Det var som om man uppmanat en fallen varelse att
bättra sitt uppförande. Men för att återvända till
saken. Jag lyckades till sist, mina böcker kommo ut
och fingo erkännande, och då blev din kärlek stark
439
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
