Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Förberedelsetiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
tingen så väl som om de jordiska. Vi se, huru Gud
genom sin ledning förberedde henne för den verksamhet
hon senare fick, då det gällde att förestå en stor anstalt
för sådana, som, ehuru i värdig mening fullvuxna, hon
dock brukar kalla sina »små» eller ännu oftare »Herrens
minsta».
Men Herren behövde henne på en svårare plats än
i en skola i Amerika. Hon erfor en allt starkare maning
att tänka på sina systrar i Indiens zenanor, som ännu
sutto i mörker och dödens skugga. Med den sanna
ödmjukhet, som allt jämt utmärker henne, vågade hon ej
strax tro, att detta verkligen var en gudomlig kallelse.
Men oaktat hon visste, att hon ej var stark, och ehuru
hon kände sig djupt ovärdig ett så högt och heligt kall
som en missionärs, ropade hon slutligen liksom Jesaja
fordomtid: »Här är jag, sänd mig!» Och liksom han fick
även hon höra den gudomliga befallningen: »Gå åstad
och tala till detta folk!»
Mary Reed erbjöd nu sin tjänst åt ett kvinnligt
missionssällskap, som står i förbindelse med
metodist-episkopala kyrkan i Amerika, och blev med glädje
antagen såsom zenanamissionär. Visserligen kändes det
för hennes närmaste mycket smärtsamt att skiljas från
henne, men de gjorde detta offer i undergivenhet för
Herrens vilja och blevo genom denna skilsmässa i
någon mån förberedda för den ännu svårare, som förestod,
men som då ännu var dold av den slöja, som för oss
täcker framtiden.
År 1884 kom hon första gången till Indien och fick
sitt verksamhetsfält i Cawnpore. Hon hade ej länge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
