- Project Runeberg -  Mary Reed : de spetälskas missionär /
33

(1915) [MARC] Author: John Jackson With: Frederick Brotherton Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Prövningar och segrar (1893 och 1894)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

33

är nog mycket frestande, och stundom är jag mycket
trött. Nu är det just en sådan tid, då jag känner mig
jagad och utarbetad. Bed för mig, att jag måtte bli
allt bättre skickad för de plikter och kallelser, som det
nya året kan medföra.»

I augusti 1894 skriver hon:

»Vi hava ej haft mer än två dop i år. Jag vill aldrig
uppmana någon att låta döpa sig. Då hjärtat
blirpånytt-fött och rättfärdighetens sol lyser in, komma de av sig
själva och begära dopet. Vi höra från alla håll, att många
här omkring, som så väl behövde vara här på asylen, ej
vilja komma hit på grund av det kristliga inflytandet
här. Därför ökas ej vårt antal så fort, som jag hoppats.
Jag behöver använda mycken tid på att gå omkring i
distriktet och bjuda människorna att komma hit. När
regntiden är över efter mitten av september, hoppas j ag
få göra det. Får jag bedja om särskild förbön för dessa,
som bo ute i distriktet, att de måtte få längtan till denna
tillflyktsort, och att alla, som komma hit, måtte finna
Kristus såsom sin Frälsare. Bed, att jag måtte få den
visdom, takt och kärlek, som behöves, då jag skall gå
ut och nödga dem att komma in. Själv har jag då och
då några dagar av svårt kroppsligt lidande och mycken
svaghet, men på det hela taget är det ett under, att jag
kan vara så frisk som jag är. Herrens nådiga hand är
över mig, och den uppehåller mig allt jämt, så att jag är
förtröstansfull och utan fruktan för vad framtiden kan
medföra. Jag är så tacksam för att jag får äga så
förvånande god hälsa, och för att jag fått den dyrbara
kallelsen att få tjäna honom, som är mig kärare än livet.»

Mary Reed. , 3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/maryreed/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free