- Project Runeberg -  Mary Reed : de spetälskas missionär /
68

(1915) [MARC] Author: John Jackson With: Frederick Brotherton Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. En nattlig syn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IOI

golv, nakna väggar och med få eller inga möbler. Ena
sidan av rummet var alldeles öppen åt en veranda,
mellan pelarna på denna kunde jag se ut och varseblev
först en torr, brännhet gårdsplan och på andra sidan om
denna en annan byggning. Av denna kunde jag dock
endast se ett hörn, där jag satt. Bakom gården låg en grön
sluttning, och där bortom reste sig bergshöjd efter
bergshöjd i majestätisk skönhet. Allt detta uppfattade jag
genast, men på samma gång erfor jag en överväldigande
känsla av att jag hade en hel mängd arbete att göra.
Jag hade en plågsam förnimmelse av att jag måste hava
mycket gjort, men att jag ej alls visste, var jag skulle
börja. Jag visste, att jag befann mig i Mary
Reedsbanga-low, och jag längtade att få göra det trevligt för henne på
europeiskt sätt med mattor, gardiner etc. Under det jag
funderade på detta, upptäckte jag plötsligt, att någon
mer än jag fanns där inne i rummet. Det var en kvinna,
som satt i en liten länstol — den enda möbeln i
rummet utom den stol jag satt på — ett stycke ifrån mig
nära utgången till verandan. Jag förstod, att det var
Mary Reed, men jag blev ej alls överraskad av att
befinna mig i hennes sällskap. Jag kunde bara se henne
i profil, men tyckte, att hon såg blek och mager ut med
uttrycksfulla, intelligenta drag. Med glädje tänkte
jag på, att hon njöt av den vackra utsikten framför
henne, där hon blickade ut i fjärran. Hon var en verklig
bild av lugn och stillhet, under det att jag riktigt darrade
av ett okuvligt begär att få taga itu med något arbete.

’Miss Reed’, sade jag till slut, som om jag fortsatt
ett redan påbörjat samtal, ’jag ville så gärna börja ge-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/maryreed/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free