Mästerstycken i Statens historiska museum. Häfte 1. / 13 (1912) Author: Oscar Montelius Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utan som bälte. Då den nu återstående delen, som väger 221 gram, är ungefär 1/7 af hela ringen, måste denna hafva haft en vikt af omkring l,5 kg.

Liksom på de tre här ofvan beskrifna halsprydnaderna ses på denna ring omväxlande större och mindre tvärgående, rundade åsar: en stor, därefter tre mindre, så åter en stor och tre mindre o. s. v.

Vid Svindinge på Fyen har man funnit två armringar (fig. f) af samma slag som de svenska halssmyckena. Hvardera armringen är bildad af två rör, prydda med omväxlande större och mindre tvärgående, rundade åsar och med filigranornament.

Fig. e. Afhuggen del af guldsmycke från Köinge i Halland. 1/1.

Fig. f. Guldarmring från Svindinge på Fyen. 1/1.

Fig. g. Två guldbrakteater på ett guldrör likt halssmyckena. Danmark. 1/1.

Fig. h. Halsring af brons. Torslunda, Öland. 2/3.

I den skandinaviska Norden har man dessutom funnit flera hängprydnader ("brakteater") af guld, hvilkas öglor äro prydda på samma sätt som de nu ifrågavarande halssmyckena. Några af dessa öglor se ut, som om de vore afhuggna bitar af ett sådant halssmycke (sid. 11 fig. a). I några fall hafva till och med två brakteater en lång gemensam ögla, som fullkomligt liknar ett af de rör hvaraf halssmyckena äro bildade (fig. g).

Med tillhjälp af alla dessa fynd har det varit jämförelsevis lätt att bestämma åldern af de präktiga guldarbeten vi nu betraktat. De tillhöra, såsom redan är nämnt, den senare delen af 400-talet och tiden omkring år 500.

Från en äldre del af järnåldern förskrifva sig några här i Sverige funna bronsringar, som också äro försedda med ledgång, och som sammanhållas därigenom, att ändarna skjutas in i hvarandra och sedan fästas med en sprint. En af dessa ringar, funnen vid Arontorp i Torslunda socken på Öland (St. H. M. 5314), är afbildad fig. h; med vissa mellanrum ses tjocka, rundade åsar; hvar och en af dem är vid midten prydd med ett inlagdt, smalt band af silfver.

Dessa bronsringar kunna med skäl betraktas som prototyper för sådana halssmycken af guld som pl. 8: först bildades prydnaden af en enda ring, sedan ökades antalet, så att det slutligen blef sju. Och när man i stället för brons använde guld, prydde man dessa ringar — såsom andra guldarbeten — med filigranornament.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>