Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Plansch 11-13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
PLANSCH 11—13.
Under Kristi fötter är en kalk afbildad, i hvilken det från den korsfäste rinnande blodet kunde
uppsamlas.
Korsets fyra ändar sluta i fyrsidiga skifvor, pä hvilka de fyra evangelisternas symboler äro
framställda: vid den högra armen ses en vingad man (Matteus), vid den vänstra armen ett vingadt lejon
(Marcus), nedanför fötterna en vingad tjur (Lukas) och ofvanför hufvudet en örn (Johannes).
De vackra ornamenten — bladslingor med djurbilder — förtjäna särskild uppmärksamhet (fig. b—f).
På superfrontalet ses i bladslingan scener ur den hel. Hubertus’legend: den världsligt sinnade konungen
som jagar en hjort, hvilken visar sig hafva ett kors mellan hornen; detta föranledde konungens
omvändelse till en from man.
Från Sverige känner man sedan länge en altarprydnad af samma slag som den nu beskrifna;
den tillhör Lyngsjö kyrka i Skåne. Dessutom har en tredje funnits, ehuru man ej vet, i hvilken kyrka
den stått; endast antemensalets af drifven och förgyld koppar gjorda midtbild, visande den tronande
Kristus, finnes nu kvar (i Statens Historiska Museum).
I Danmark äro åtta sådana altarprydnader kända. I sydligare länder finnas visserligen flera
altar-prydnader från medeltiden, hvilka liksom de nu ifrågavarande visa scener ur Kristi lif, utförda i drifven
metall. Men metallen är dyrbacare, — det berömda antemensale från Basel, som nu förvaras i
Cluny-museet, är af guld, — och de skilja sig så mycket från de i Sverige och Danmark förekommande,
att man ansett de senare sannolikt vara förfärdigade inom nordiskt område1.
Om denna åsikt skulle visa sig vara riktig, är det naturligtvis uppenbart, att i den röjes ett
mycket starkt främmande inflytande, så starkt att de som utfört dessa arbeten måhända varit
främlingar, boende här i Norden. I de nordiska klostren lefde ju på 1100-talet en mängd munkar, födda
i sydligare trakter.
Det främmande inflytandet på altarprydnader af samma slag som det från Broddetorp framgår
också vid en jämförelse med de många i mellersta och södra Europa till vår tid bevarade kyrkportar
från tidig medeltid, hvilka äro af trä, men beklädda med drifven koppar, där scener ur den heliga
historien äro framställda i fyrsidiga bildfält såsom på Broddetorps-antemensalet.
Man vet, att biskop Bengt i Skara under senare hälften af 1100-talet "lät göra taflan för
högaltaret" i Skara domkyrka. Då detta särskildt antecknats i de knapphändiga notiser, vi hafva om
denne biskop, är det tydligt, att "taflan" varit ett dyrbart arbete. Man har också, såsom mig synes
med skäl, antagit, att det varit en sådan altarprydnad som den, hvilken funnits i Broddetorps kyrka.
Det är ju möjligt, att denna för Skara domkyrka förfärdigade altarprydnad, efter biskop Henriks dagar,
kommit till den, ej långt från Skara belägna Broddetorps kyrka, sedan domkyrkans altare blifvit
förändradt efter en ny tids smak2. Dylikt har händt på andra ställen8.
Biskop Bengts "tafla" skulle då vara densamma, som nu är att skåda i Statens Historiska
Museum.
1 Se Salin anf. arbete, sid. 51.
2 Denna möjlighet har äfven Hans Hildebrand tänkt pá; Sveriges historia intill tjugonde seklet, II, sid. 120, not 1.
3 Så har Statens Historiska Museum från Oster-Åkers kyrka i Upland fått ett präktigt altarskåp, som år 1463 gjordes
för Storkyrkan i Stockholm. (Se sid. 23 här nedan).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
