Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Plansch 17 - Plansch 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PLANSCH 17 OCH 18.
23
höll på att affalla*. "En liten del af den afbrutna nålen afklipptes pá Myntet, att tjäna till profs
anställande öfver guldets halt", då lösesumman skulle beräknas.
På baksidan ser man äfven ett stort antal små, rosettformade hufvud till de nitar, med hvilka
stöden för de på framsidan sittande stenarna och bilderna äro fästade (fig. d).
Stränginstrument af samma form som de här afbildade voro kända under 1300-talet och på
arbeten från samma århundraden förekomma ofta, särskildt som vapenmärken, sådana djur, som
de här framstälda Örnarna, lejonen och griparna. Äfven sådana sfinx-liknande fantasiskapelser som
de här anbragta ses på föremål från nämnda tid. Hela arbetets "stil" öfverensstämmer med den för
senare delen af 1300-talet karakteristiska.
Oaktadt flera af de bilder, som pryda vårt smycke, ej
synas oss väl passa i en kristen kyrka, kan det ej vara något
tvifvel om, att detta praktstycke varit afsedt för en biskop eller
någon annan hög andlig. Detta framgår däraf, att ett
alldeles liknande spänne på en målning ses sammanhålla påfven
Gregorius kåpa (fig. e). Samma målning visar också den i
en mantel klädde Kristus; äfven här hålles manteln samman
af ett dylikt spänne. Båda dessa spännen äro, såsom det ur
Motala ström uppfiskade, stora, runda samt prydda med en
sten i midten och två kretsar af stenar omkring denna.
Målningen pryder fotstycket ("predellan") till ett nu Statens
Historiska Museum tillhörigt altarskåp från Öster-Åkers kyrka
i Uppland, hvilket är förfärdigadt i Lubeck år 1468, således
ett par mansåldrar efter den tid, från hvilket det här
afbildade smycket föreskrifver sig.
Vid betraktande af dessa bilder finner man, hum väl det
vid halsen sittande, gyllene, med stenar af olika färg prydda
spännsmycket passar ihop med mantelns rikt broderade,
brokiga bård.
Granskar man det här afbildade guldsmycket närmare,
märker man sex smala, ofvanpå den runda guldplåten liggande
guldband, hvilka förbinda centrum med periferien på samma sätt som ekrarna i ett hjul. Den för en
hög andlig afsedda prydnad, som för snart hundra år sedan uppfiskades ur Motala ström, har
således bevarat minnet af det heliga hjul, som under årtusenden var en symbol af solen och solens gud,
och söm i den kristna kyrkan på otaliga ställen tjänat till symbol af gudomlighetenl. Detta heliga
hjul hade än fyra, än sex, än åtta ekrar.
Ett rundt, med dyrbara stenar prydt smycke, där det fyrekriga hjulets form är mycket tydligt,
är kändt från Wurtemberg. I en inskrift på randen omtalas, att detta hjul renoverades år 1247:
Reno-vata e[st] h[ec] rota. Ännu under det 13:de århundradet hade man således en hågkomst af, att det var
ett hjul, som här framstäldes2.
Fig. e. Pfl ett altarskåp från
Öster-Åkers kyrka.
Plansch 18.
Broderi på grönt siden, med den år 1248 halshuggne Holmger Knutssons bild och
vapen. Längd 219 cm., bredd 84 cm.
Från 1400-talets förra del.
1 Montelius, Hjulet som en religiös sinnebild i förkristen och kristen tid, i Nordisk tidskrift, 1901, sid. 1 följ.
2 a, SchnÜtqen, Zeitschrift fur christliche Kunst, årgång V (Dusseldorf, 1892), sid. 57.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
