Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Plansch 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PLANSCH 19
25
heter tillhört en kyrka — måhända domkyrkan — i Linköping och blifvit nedgräfda antingen under
reformationstiden, för att ej falla i konung Göstas händer, eller under något krig, för att ej blifva
fiendens byte.
På fig. 1 läses, invid den runda öppningen: S. Eskilli.
En del af baksidan å den fig. 2 afbildade relikgömman har det utseende, som fig. a visar, med en
inskrift, hvilkens bokstäfver hafva den för 1400-talet karakteristiska formen ("minuskler"):
. . . ett pro nobis ora birgitta patrona Ot
Fig. a. Del af rclikgÜmman fig. 2.
Framför cte finnes ett lodrätt streck, som troligen är ett /, men möjligen den sista delen af ett
a, hvilken bokstaf i andra ord af samma inskrift har en sådan form, att denna förmodan skulle kunna
vara berättigad. Då Birgitta betraktades som Sveriges skyddshelgon, har det troligen här stått patrona
de Suecia, i hvilket fall denna del af inskriften skulle kunna öfversättas på följande sätt.
. . . bed för oss Birgitta, Sveriges skyddshelgon.
Ofvanför denna inskrift, hvilken gått längs efter armen, synes en del af en annan, tvärs Öfver
armen gående inskrift med dylika, men något mindre bokstäfver. Nu kan man endast läsa orden:
mistica Biroitte dioitus tua r .. .., hvaraf vi se, att inskriften talat om Birgittas finger.
Det är i högsta grad sannolikt, att det ben, som låg i denna relikgömma, verkligen varit
Birgittas. Man kan nämligen vara ganska säker på, att prästerna i Linköping, då de ville hafva en relik
af Birgitta, hvilkens ben förvarades i den inom Linköpings stifts område belägna Vadstena
klosterkyrka, väl sågo till, att de fingo en äkta relik.
Relikgömmor, som i likhet med dessa två hafva formen af en arm, äro ej sällsynta från
medeltiden. Sådana äro kända både från Skandinavien, Tyskland och andra länder1.
1 J. J. A. Worsaae, Nordiske Oldsager i Det Kongelige Museum i Kjöbenhavn (Kjöbenhavn, 1859), fig. 530 och 607.
— F. Witte, Die Skulpturen der Sammtung Schntitgen in Cöln (Berlin, 1912), pl. 50.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
