Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
begge af tiden omslutas, men tiden och ett annat, som
faller utom tiden, kunna uppenbarligen icke af tiden
omslutas. Tiden har således icke haft en början i
den mening, att först var någonting annat, och sedan
började tiden att vara till; ej heller har Gud skapat
tiden i den mening, att först gjorde han något annat,
t. ex. hvilade, och sedan skapade han tiden och
verlden. Så kan man visserligen uttrycka sig; men man
talar då, såsom i så många andra fall, bildligt och
begagnar icke orden först1 och sedan i samma
egentliga bemärkelse, som de hafva då, när man t. ex.
säger: först skapades växter och sedan djur. Tiden är
oändlig i den’mening, att hon aldrig, d. v. s. i ingen
tid uppkommit; man kan inom henne gå tillbaka i
oändlighet, och man skall aldrig komma till en
tidpunkt, före hvilken man icke finner en annan. Och
materien räcker så långt tiden räcker; detta
medgifva vi.
Är materien således icke skapad? Nej, icke i
den mening, att först fanns det en tid, då hon icke
fanns, och sen kom hon till. Men är det också på
den sidan af saken som hufvudvigten ligger, när jag
om någonting säger, att det är .skapadt eller
oska-padt? Jag tror det ej. När jag säger, att någonting
är skapadt eller oskapadt, så är det, som jag i
första rummet vill framhålla, dess relativa
osjelfständig-het eller dess absoluta sjelfständighet; jag vill afgöra,
huruvida det i alla afseenden är genom sig sjelft eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
