Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
kunna finnas en annan existensform, uti hvilken allt
är på -samma gång, der tingens sätt att vara till är
>ett enda nu, som i sig sammansluter allt? Jo, kunde
någon svara, detta är omöjligt af det enkla skälet,
att det faktiskt finnes en tid, och att det således
redan är ett faktum detta, att många företeelser äro
- förlagda efter hvarandra, hvadan det blir för en
annan existensform omöjligt att få tillsammans allt i ett
snda i djup och innehåll omätligt nu, om det ock
kunde lyckas i afseende på sådant, som icke redan
är i tiden splittradt till ett före och ett efter
hvartannat. Härpå svara vi, att vi ej heller någonsin hafva
sagt, att den tidlösa existensen är formen för all slags
verklighet — han är icke en form för en tidlig
verklighet, lika litet som den tidliga är formen för en
tidlös. Eller med andra ord: det finnes enligt vår
åsigt — och deremot kan intet människoförstånd med
-skäl hafva någonting att invända — två slags
verklighet, en ofulländad och en fulländad, en som i sig
icke inrymmer annat än idel verklighet, och en som
är uppblandad med overklighet. Formen för den
fulländade verkligheten heter evighet, och formen för den
med overklighet uppblandade heter tid. Att tiden
verkligen är formen för en ofullänclad eller med
overklighet uppblandad verklighet, det är lätt insedt. Hvarje
i tiden förverkligad egenskap framgår utur ett förut
i afseende på den egenskapen befintligt anlag eller
potens; men anlaget till en sak är ännu icke den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
