Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
kan finnas utom tiden en kraft, som är deras skapare,
i den mening att de i alla afseenden, som uttrycka
verklighet och fullkomlighet, i den kraften hafva sin
grund.
Alla argument emot antagandet af en absolut
skaparkraft, hvilka grunda sig derpå, att denna kraft
nödvändigt skulle hafva låtit allt skapadt i afseende
på alla sina skapade bestämningar börja i tiden,
förfalla således med det af oss här begagnade begreppet
om en skapelse. Men äfven alla sådana argument
förfalla, hvilka grunda sig derpå, att skaparkraften
sjelf skulle i tiden framträda, skulle t. ex. först hvila
och sedan skapa, skulle först skapa och sedan hvila
eller lemna verlden åt sig sjel£ Det är väl sannt,
att våra religiösa urkunder tala om, att Gud hvilade
på den sjunde dagen från alla de verk, hvilka han
på de sex skapelsedagarne fulländat. Men detta är
blott ett bland de många exemplen på det i all
pregnant stil så ofta förekommande uttryckssätt, enligt
hvilket det, som egentligen faller inom verkningarnes
område, flyttas öfver gränsen och tillskrifves den
verkande sjelf. Så säger jag också, att jag dör, emedan
verkningarne af mitt lif i den stunden inom
sinneverlden upphöra att vara till: sanningen är, att jag
lefver, men att denna verlden ej längre äger något
uttryck för mitt lif. Så kan det ock heta, att Gud
hvilade på sjunde dagen, emedan verkningarne af
hans skaparmakt på den sålunda betecknade tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
