Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
eller med andra ord: man kan hvarken i rummets
delande ej heller i rumdelars sammanläggande
komma så långt, att icke materien följer med. Detta är
ingenting underligt, om det ock är någonting
storartadt, aldraminst är det någonting för tanken
frånstötande. Tvärtom är det tanken allena, som lärt oss,
att så förhåller sig, och att det på inga vilkor kan
vara annorlunda. Ty deraf, att jag med ett
mikroskop funnit, att det finns materiella delar, som äro
så små, att mer än 4,000 millioner gå på en
kubik-linea, och som ändå äro försedda med specifikt skilda
delar, följer ingenting vidare, än att så verkligen
förhåller sig; men dermed är det alldeles icke afgjordt,
att icke tilläfventyrs ett mikroskop, som förstorade
några millioner gånger mer, omsider kunde upptäcka
de icke vidare delbara materiella delarne, eller att en
synförmåga en gång kunde uppstå, som vore mäktig
af en sådan upptäckt. Och deraf, att vi med
teleskopet kunnat skåda ut i verldsrymden, så långt att
ljuset behöft millioner år för att derifrån komma hit,
kunna vi naturligtvis icke vara alldeles säkra för, att
icke materiens gräns ligger några få mil siler kanske
några billioner års ljustid på andra sidan om den
senast observerade punkten. Först då kunna vi
uppställa en allmän regel om materiens dubbla
oändlighet, när vi inse, att icke blott de observationer, som
hittills blifvit gjorda, ej kunnat visa oss en gräns åt
någotdera hållet, utan äfven inse det, att ingen ob-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
