Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
vara inadequata, derföre att de icke kunna bestå.
De påstådda adequata formerna af rum och förändring
räcka således icke till att hålla substansen verklig
utan behöfva dertill biträde af andra former, hvilka
väl synas komplettera bristen, men detta åter på ett
sådant sätt, att de röja sin vanmakt, i det att de
oupphörligen måste aflösa hvarandra. Men om ingen
substans i rummet kan vara verklig, utan att
inadequata former kallas till hjelp, då är rummet sjelft en
inadequat form för substansens verklighet, och den
verklighet, som i rummet förekommer — rummet må
för sin del vara huru förträffligt som heldst — skall
i alla fall blifva en bristfällig verklighet. Man kan
derom vara lika viss, som man kan vara säker på att
få ett ofullkomligt arbete hos den mästare, hvilken
visserligen sjelf i sitt fack är ganska skicklig, men
som aldrig gör ett arbete färdigt mer än delvis utan
lemnar det slutliga fullbordandet åt sina biträden, och
som har den olyckan att alltid hafva dåliga biträden.
Antingen bör det således finnas en verklighet, en
substans, som icke är i rummet, eller ock finns det
endast en ofullkomlig och bristfällig verklighet, och vid
valet mellan dessa begge alternativ anse vi det
sannolikt, att just de menniskor, som mest eftersträfva
och älska det fullkomliga, skola känna sig manade
att rösta för det förra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
