Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
än personer uppträdde och gjorde dem. Här kan jag
icke löpa fara att förvexla orsak och verkan: när
skrifkonsten, boktryckerikonsten, ångans användning
och elektricitetens till vår oberäkneliga nytta och
utvidgning af vår makt öfver naturen uppfanns, så var
det alltid personen som gjorde uppfinningen, icke
uppfinningen som gjorde personen. Likaledes kunna vi
erinra oss den omständigheten, att menniskan, såsom
person varit iståndsatt att tämja djuren och begagna
dem såsom slafvar för sina ändamål, under det att
djuren aldrig lyckats göra menniskan till slaf. Vi
måste nu antingen neka, att alla dessa uppfinningar
åt menniskan såsom personlig varelse beredt en större
makt och inflytande på den opersonliga verlden, än
som någonsin kan beskäras åt djuren, sålänge de
förblifva djur; eller ock måste vi medgifva, att
personliga varelser hafva större makt öfver naturen än de
opersonliga och sålunda på naturen kunna utöfva
större inflytelser. Då vi icke rimligtvis kunna göra
det torra, så måste vi besluta oss för det senare.
Men hafva vi medgifvit detta, att personligheten
möjliggör större inflytelser på naturen än dem, som
kunna komma de opersonliga varelserna till del; då
bör det också vara en rimlig följd, att i den mån
personligheten är högre, i samma mån är också den
ifrågavarande makten större. Det måste visserligen
finnas en gräns — den hvilken är gifven i och med
det opersonligas natur och begrepp — öfver hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
