Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
Antaga vi nu, att en sådan person funnits som
Kristus — och det är icke bevisadt, att han icke
funnits — så bör han följaktligen på grund just af en
naturlag hafva kunnat utöfva inflytelser på naturen
t. ex. vid sjukdomars botande eller vid andra slags
underverk, hvilka för ingen annan menniska skulle
varit möjliga. En gräns måste dervid äfven för
honom varit gifven: han kunde icke förändra eller
upphäfva det, som ligger i naturens begrepp; men inom
den gränsen borde hans förmåga sträcka sig längre
än någon annan menniskas. Vill man nu uppvisa,
hvar gränsen för honom i hvarje fall gick, så är det
klart, att dertill icke finns mer än en enda riktig väg.
Man måste undersöka, hvilka inflytelser naturen till
följe af sjelfva sitt begrepp, och hvilka inflytelser det
särskildt i hvarje fall af honom behandlade
naturtinget till följe af sjelfva sitt begrepp kan medgifva från
en högsta menskliga personlighet. Jag upprepar, att
detta är den enda riktiga vägen, ty hvarje annat sätt
att afgöra saken skulle innebära ett logiskt felslut.
Ett bevis, som icke vore ett bevis ur begreppet af
natur och naturting å ena sidan och ur begreppet
högsta menskliga personlighet å den andra, skulle
nämligen aldrig kunna vara annat än ett bevis på
grund af de erfarenheter af det personligas inflytande
på de ifrågavarande föremålen, hvilka stå den
bevisande till buds. Han skulle då resonnera så här: det
har, så vidt min och andra förståndiga’menniskors
Wikner, Den materialistiska verhhäskädningen. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
