Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
egna åt menniskorna och nu på gamla dagar, då hon
ju icke kan låta bli att älska, öfverflyttar all sin
kärlek på sin knähund. Det ena kan vara orätt och
löjligt, men det andra är orätt och himmelsskriande.
Men skulden hos den ene eller den andre må nu
hafva varit hurudan hon vill, säkert är att man i alla
tider varit benägen att förblanda det, som gäller blott
om den ofria naturen, med det, som gäller blott om
den frie anden, och tvärtom, och detta just derföre7
att man icke med tillräcklig sans och försigtighet
nalkats gränsen mellan begge dessa riken. Derföre
är ock ännu ett djupt mörker rådande öfver de
tillvarelsens partier, som ligga närmast å ömse siclor om
denna gräns; och clen forskande menniskotanken
torde ännu hafva några seklers göromål i att till det
området sprida så mycket ljus, att man någorlunda i
detalj kan se, hvar gränsen går för personlighetens
makt öfver naturen eller naturens villighet att erbjuda
medel för personens möjliga syftemål. Må man icke
med alltför stor stolthet peka på fysiologien. Hon
har på den sista tiden gjort lysande framsteg och
blifvit en med rätta ärad vetenskap. Men om det ock
lyckats henne att noggrannt beskrifva, huru en
nervrörelse fortledes från den ena punkten af kroppen till
den andra, ända till dess en förnimmelse uppstår hos
den senterande varelsen; så är det först och främst
ett himmelsvidt afstånd mellan den sålunda hunna
gränsen och den gräns, vi hafva talat om, nämligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
