Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
anlåten att ändra sitt af oss ponerade medgifvande,
att han med natur menar sammanfattningen af ofria
föremål. Han skall tilläfventyrs säga, att i den
mening, som friheten nu hos oss fått, äro naturtingen
verkligen fria: de äro beherrskade af en
nödvändighet, det är sannt, men denna nödvändighet är deras
egen.
Materialisten antager dock, att alla naturföremål
äro kroppsliga, och att de af ingenting annat bestå
än af materia med i henne inneboende krafter.
Dervid fattar han, såsom vi sett, ställningen mellan
materien och kraften så, att materien är sjelfva
substansen och kraften är en egenskap hos materien. Kan
väl i sådant fall den sjelfständiga nödvändigheten få
en plats hos något naturföremål? Hon kan icke vara
en egenskap hos naturtinget försåvidt det är kraft,
ty kraften är antagen vara en blott egenskap hos
någonting annat, men att vara en blott egenskap hos
annat det är att vara alldeles osjelfständig. Kraften,
på materialistens sätt fattad, kan således icke vara
det i naturtinget riktigt sjelfständiga. Det .skulle
således, om det är något, vara materien. Men, utan
att fästa oss vid hvad materien för öfrigt kan vara,
så kunna vi i alla fall förstå, att hon alltid är
någonting till sin natur passivt och, åt sig sjelf lemnadt,
overksamt. Att det riktigt sjelfständiga skulle vara
någonting sådant, det är fullkomligt otänkbart.
Invändningen, att materien aldrig förekommer utan kraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
