Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
loppstid kan således uppvisas såsom oförändrad,
endast derigenom att densamma visar sig alltjemt
sammanfalla med tiden för en annan rörelse eller stå
i ett och samma qvantitativt bestämda förhållande
till denna. Men huruvida denna rörelse i sin ordning
alltid tager i anspråk samma tidsutdrägt, kan ej
afgöras utan genom jemförelse med tiden tor en annan
rörelse o. s. v. Denna regressus kan uppenbarligen ej
afklippas förr, än man kommer till en rörelse, som
aldrig kan vara saktare eller hastigare. Men hvar
finna det oumbärliga subjektet för en sådan rörelse?
Hvar är det ting, som röres så, att dess rörelse är
den oföränderliga grundformen och normen för
mätandet af all annan rörelse? Vårt sätt att mäta
tiden äger alltid endast en hypothetisk giltighet: det
gäller under den förutsättning, att det mått, vi
begagna, under tiden är oförändradt; men för
afgörandet af detta kunna vi aldrig finna den dertill
erforderliga orörliga punkten.
Hvad åter angår den i verlden påstådda
genomgående kontinuiteten mellan allt, som der är eller
försiggår, så är denna längesedan äfven för filosofen
satt utom allt tvifvel. De outsägligt fina
Öfvergån-garne från lägre till högre inom naturens rike kan
han lika litet som någon annan förståndig menniska
vilja förneka. Dock kan han icke sträcka sin ifver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
