Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
ännu frikostigare i mina medgifvanden, ty min
motståndare kunde tilläfventyrs påstå, att menniskan
också är ett slags djur. Låt henne gerna vara en
spe-cies af djur; men det finnes då jemte henne andra
djurarter, som icke äro menniskor, och då finns det
ändå en, om ock hårfin, gräns emellan sådana djur,
som äro menniskor, och sådana, som icke äro det?
och stående på den ena sidan om clen gränsen bör
jag med sanning kunna säga: här är djur men ännu
icke menniska, och på den andra sidan: här är
menniska och icke blott djur. Denna gräns måste finnas
redan for att kunna öfverspringas; frågan är nu den:
om den gränsen öfverstiges, hvem är det som gör detta?
Att den gränsen i likhet med alla andra gränser
inom verlden verkligen öfverstiges, det är gifvet.
Annars skulle gränsen innebära, att i och med honom
verlden vore delad i två hälfter, som icke vore
omslutna af en enhet. Detta är otänkbart. Verlden är
ett enda sammanhängande helt, och måste derföre
äga en alltsammans omslutande enhet. Denna enhet
åtminstone måste återfinnas å ömse sidor om alla
inom verlden förekommande gränser, således öfverstiga
dem och bland dem äfven den gräns, om hvilken vi
här särskildt tala. Men detta öfverstigande kan
tagas i två betydelser. En väg kan sägas gå öfver
gränsen mellan tvenne landskap, derföre att han på
samma gång befinnes ligga i begge landskapen —
visserligen med den ena delen i det ena och med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
