Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
merna äro ju ingenting annat än sakens egna sätt
att vara till eller äro de former, med användningen
af hvilka allena det är för saken möjligt att vara
just den, som hon är och ingen annan. Åtminstone
bör det vara klart, att derest en gifven form icke
kan få sin fulla förklaring ur någon tidsuppenbarelse
af den saken sjelf, så kan den fulla förklaringen icke
heller derigenom åstadkommas, att man hänvisar till
någon tidsform af en annan sak; ty äfven om en
förklaring på det sättet styckevis kan åstadkommas, så
är det dock gifvet, att densamma aldrig kan blifva
fullständig, enär denna senast åberopade tidsform i
sin ordning behöfver förklaras och aldrig — af samma
skäl som nyss — kan förklaras ur någon i tiden
fallande uppenbarelse af den sak, hvilken han närmast
såsom form tillhörde. För att vinna den fullständiga
förklaringen på det nya i en förhandenvarande
utvecklingsform är det således icke nog n#d att gå till
förgångna, närvarande eller tillkommande former af den
saken sjelf, och icke heller att gå till förgångna,
närvarande eller tillkommande former af någon annan
sak. Dermed är tydligen gifvet, att man för att vinna
den åsyftade förklaringen är hänvisad till en annan
tillvaro än den i tiden gifna; ty i tiden är allting
gifvet såsom ett af de tre: närvarande, förflutet eller
tillkommande. Hvarifrån kommer således ytterst det
nya i hvarje utvecklingen tillhörande framsteg? Detta
nya må vara stort eller litet, omärkbart eller öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
