Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
raskande, men det måste alltid ytterst förskrifva sig
från den tidlösa existensen och ur denna förklaras.
Låtom oss tänka på vårt förut använda exempel af
en i ett prisma bruten ljusstråle. Den ännu obrutna
och derföre äfven hvita ljusstrålen ville jag, nu
såsom förut, likna vid den tidlösa existensen.
Tidsexistensen motsvaras då af de efter hvarandra i
rummet fallande färgerna af violett, indigo, blått, grönt
o. s. v. Lika visst som öfvergången från den ena till
den andra bland dessa färger är successiv och
förmedlad genom en mängd nyanseringar, lika visst är
tidsexistensen kontinuerlig, både i det afseendet att
samma föremål utvecklar sig genom oändligt små
framsteg, och i det afseendet att de olika slagen af
högre och lägre varelser i sina gränspartier komma
hvarandra oändligen nära. Men oaktadt öfvergången
från t. ex. orange till rödt är en öfvergång genom
de finaste nyanseringar, och man visserligen, när man
går med sitt öga i den riktningen, kan säga, att den
röda färgen har orangen till sin nödvändiga
förutsättning (den färg, som måste vara gifven i det näst
föregående). samt att orangen har det röda till sin
följd (i betydelsen af det som måste följa näst efter);
så kan man dock omöjligen förklara det med den
röda färgen inkomna nya elementet — skulle detta
också blott bestå i ett olika sätt att bryta ljuset —
utur orange-färgen eller ur någon annan bland de
förut gifna ljusbrytningarne, i förhållande till ’hvilka
Wikner, Den materialistiska verldsaskådningen. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
