Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
om menniskan endast med det vilkor kan betraktas
såsom en blott jemte andra i naturen ingående del, att
man frånser från hennes egendomlighet, så är detta
icke det högsta och bästa sättet att betrakta
menniskan; ty bättre betraktar jag henne onekligen då,
när jag gör rättvisa ej blott åt det, som hon med
hvarje annat naturföremål har gemensamt, utan äfven
åt det, som hon har ensam för sig. Och att något
sådant måste finnas, det är i det föregående
tillräckligt tydligt ådagalagdt. Det högsta och
fullständigaste sättet att betrakta menniskan är alltså icke
att betrakta henne såsom en naturens del; hon kan
så betraktas, men genom åsidosättande af hennes
egendomligheter. Nu är det gifvet, att om jag med
rättvisa vill afväga menniskans rang och värde i
förhållande till naturen, så äger jag dervid icke rätt att
frånse från det, som hos henne är egendomligt; ty
om hon såsom menniska gör anspråk på att vara
naturens herre, så sker detta naturligtvis just på
grund af det, som för henne såsom menniska är
egendomligt. Men då jag icke kan betrakta henne
såsom en naturens del jemte andra delar, utan att
afse från hennes egendomligheter; så är det klart,
att jag då icke äger rätt att betrakta henne blott
såsom en naturens del, när jag vill bedömma hennes
rang i förhållande till naturen och hennes möjlighet
att utgöra naturens ändamål.
Men visserligen måste menniskan i det, som för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
