Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
oändliga, och denna oändlighet träffar då äfven det,
som i dem förekommer. Mindre än en i afseende på
rum och tid gränslös verklighet kan icke
åstadkommas, om någon verklighet alls skall kunna
åstadkommas. Denna gränslösa verklighet är alltså den
nödvändiga förutsättningen icke blott för menniskan utan
redan för det minsta bland de kryp, som kräla i
stoftet, ja för det minsta stoftkorn, som drifves af
vinden. Alla dessa stora anstalter, hvilka i naturens
verkstad vidtagas, göras sålunda visserligen icke för
menniskans skull i den mening, att de då icke göras
för någonting annats skull; men bland de föremål,
för hvilkas skull de göras, och som falla inom
naturens gränser, är den naturliga menniskan det
sjelf-ständigaste föremålet, i hvilken är koncentrerad all
den sjelfständighet, som på de lägre områdena är
splittrad, och i hvilken derföre också all den lägre
verldens ändamålsenlighet är koncentrerad.
Härmed hafva vi visat, att den naturliga
menniskan är naturens ändamål, nämligen försåvidt detta
ändamål är ett inom naturen sjelf fallande föremål.
Dermed är emedlertid icke sagdt, att den naturliga
menniskan är naturens vare sig enda eller högsta
ändamål; det är blott sagdt, att hon är det högsta
ändamålet bland alla de föremål, som falla inom
naturens egna gränser. Frågan, om hon också kan vara
naturens högsta ändamål, sammanfaller med den
frågan, huruvida den naturliga menniskan bland alla de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
