Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
högre i ett högre afseende. Detta innebär nämligen,
att — alldenstund qvaliteten, såsom en konkretare
kathegori än qvantiteten, också innebär en högre
synpunkt för betraktelsen än qvantiteten — det, som
i verlden har en högre qvalitet, är komparativt högre
än det, som har en lägre qvalitet, beggederas
qvantitet må sedan vara hvilken som heldst, hvarvid den
omständigheten följaktligen alltför väl kan inträffa,
att det högre har den mindre qvantiteten och det
lägre har den större. Häraf är då gifvet, att när vi
sagdt menniskan endast i komparativ mening vara
naturens ändamål, så hafva vi endast sagdt, att hon
i afseende på qvaliteten står öfver allt annat, men
att det just derföre är alltför möjligt, att inom
naturen finns mycket till qvaliteten lägre, som besitter
ett större qvantum af kraft än hon, och i förhållande
till hvilket hennes egen kraft — henries kraft att
bilda och nära och uppehålla sin organiska kropp —
ger vika eller till och med dukar alldeles under; och
i sådant fall måste den henne omgifvande naturen,
hvilken i sig inrymmer en sådan hennes egen
underkufvande makt, framträda såsom hennes fiende," icke
såsom hennes tjenare; och då menniskan i alla fall
såsom det till arten högsta är naturens ändamål, så
framträder naturen i detta fall såsom ändamålsvidrig.
Naturens relativa ändamålsvidrighet möter således
intet hinder deri, att menniskan är naturens
komparativt högsta ändamål; hon blir tvärtom deraf en rim-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
