Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
ramlar den derå uppförda byggnaden; men deraf
följer icke, att grannbyggnaderna också ramla. Om jag
släcker alla ljus i mitt rum, så kan det hända, att
der blir mörkt; men det är icke säkert, ty dag kan
undertiden vara uppgången, och den kan göra mitt
rum ljust. Om jag tar bort det ljusstrålen bry tände
prismat, så försvinner det skimrande färgspelet; men
ljusstrålen är dermed icke försvunnen. Om jag tar
bort hjernan, så försvinnner det tankarnes,
fantasiernas, känslornas skiftande färgspel, som här
karakteriserar menniskolifvet; men sjelfva det i allt detta
verkande odelade ljuset, försvinner äfven
nödvändigt det?*
Jag ville säga: det är ju möjligt, att det finnes
ett annat sätt för personlig och medveten existens än
den af en i oändlighet splittrad mångfald af känslor,
fantasier, föreställningar, varseblifningar, abstraherande
tankar, drifter, begär och önskningar, lidelser och
passioner o. s. v. Det kunde hända, att öfver alla dessa
former af ofullkomlig tillvaro funnes en annan, som
till dem alla förhölle sig på samma sätt som den
odelade ljusstrålen till de många hvarandra
begränsande och dock i hvarandra öfvergående färgerna.
Det kunde hända, att tiden sjelf vore ett sådant
prisma, genom hvilket den tidlösa existensen brötes i
tusen skiftningar, och genom hvilket derföre äfven
det personliga medvetandet i sådana skiftningar blefve
brutet. Om så är, då skall tidens och tidsvilkorens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
