Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
annat Jag. Men dermed iir uppenbarligen fordradt,
att det sökta Jaget är det, som i yttersta hand är
mitt egentliga Jag, eftersom det är det, genom
hänförande till hvilket hvarje annat Jag, som annars
kallas mitt, verkligen igenkännes såsom mitt. Nu är det
klart, att om det sökta Jaget är mitt egentliga Jag,
så är det framfor allt ett Jag, och det kan då icke
efterskänka någon af de egenskaper, utan hvilka ett
Jag icke låter sig tänkas, och till dessa egenskaper
hörer det att ej blott stå i nödvändigt men medelbart
sammanhang med ett här eller der (t. ex. i tiden)
försiggående sjelfförnimmande, utan dit hörer att
omedelbarligen vara subjekt för den handling, som vi
kalla sjelfförnimmande. Ett verkligt Jag är nämligen
icke en varelse, hvilken endast af andra får sig den
titeln och karakteren pålagd; utan ett Jag är en
varelse, som tillskrifver den karakteren åt sig sjelf,
hvilket icke kan ske utan sjelfförnimmande eller
sjelf-tänkande. Försåvidt det sökta Jaget är ett verkligt
Jag, måste det följaktligen vara subjekt för
handlingar af sjelfförnimmande. Och skulle någon nu invända,
att det sökta Jaget, äfven om det nödvändigt måste
vara ett Jag, likväl icke behöfver vara ett verkligt
sådant utan endast en möjlighet eller en potens till
ett sådant; så svara vi att ett potentiellt Jag aldrig
skulle kunna tjenstgöra såsom det Jag, genom
användningen af hvilket jag skulle kunna uppdraga de
i hvarje fall verkliga gränserna mellan hvad som är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
