Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
existens nödvändigt tillkommer mig. Men potentiellt
är för mig detta Jag, endast i de punkter af min
existens, der det icke (ännu) är en verklighet:
försåvidt jag verkligen är döende, är det döende Jaget
såsom en blott potens icke längre mitt. Frågan är
nu den, huruvida ett i sådan mening potentiellt Jag
kan tjenstgöra såsom det Jag, genom hänförande till
hvilket Jag i A kan af mig igenkännas såsom mitt
Jag och ingen annans. Det är tydligt, att ett
hänförande af Jag i A till ett visst potentiellt Jag icke
med säkerhet gör det till mitt, såvida jag icke förut
är viss derpå, att ett ifrågavarande potentiellt Jag —
och sådana måste det finnas många, eftersom det finns
många verkliga — är just mitt potentiella Jag och
ingen annans. Således måste jag kunna skilja mellan
mitt potentiella Jag och hvar och en annans. Men
potenser kunna aldrig skiljas från hvarandra utan
genom ett besvarande af den frågan, hvad de äro
potenser till eller af. Potensen X kan skiljas från
potensen Y, endast derigenom, att man vet, att X är
potens af en verklighet, Y af en annan; och endast
försåvidt man kan skilja mellan de verkligheter, af
hvilka X och Y äro potenser, äger man medel att
skilja mellan X och Y. Mitt potentiella Jag är nu
tydligen potensen till mitt verkliga Jag, och en
annans potentiella Jag är potensen till en annans
verkliga Jag. Att uppdraga gränsen mellan mitt
potentiella Jag och hvar och en annans går alltså ej för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
