Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
Det tidlösa Jag, om hvilket vi här tala, måste
vara sådant, att jag endast genom att finna tvenne i
tiden förekommande Jag — Jag i en förgången tid
och Jag i den närvarande — tillhöra detsamma kan
vara viss derpå, att de begge Jagen äro mina. Det
tidlösa Jaget måste för sådant ändamål nödvändigt
vara med sig sjelft i alla afseenden identiskt; ty om
identiteten i något afseende bruste, såsom händelsen
är, när man jemför ett förgånget och ett
närvarande-Jag, så skulle det alltid kunna hända, att bristen på
identitet vore sä stor, att man icke längre hade
framför sig ett och samma Jag i olika afseenden utan två
olika Jag. Om nu Jag i A och Jag i B begge
hänfördes till detta splittrade Jag, så kunde jag aldrig
derigenom blifva viss på, att de begge tillhörde samma
identiska Jag, om jag icke först kunde vara viss
derpå, att det ponerade Jagets relativa icke-identitet icke
splittrade det i två Jag; eller ifall det senare skedde,
måste jag kunna vara viss derpå, att Jag i A och
Jag i B tillhörde samma Jag bland dem, som genom
splittringen voro förhanden. Det förra vore mig icke
möjligt, utan att de relativt söndrade sidorna ytterst
visade sig tillhöra ett och samma Jag, hvilket då, för
att undvika regressus in infinitum, i sin ordning icke
fick vara i något afseende bristande i identitet med
sig sjelft och sålunda vore vårt sökta med sig sjelft
i alla afseenden identiska Jag. Det senare —
nämligen att jag måste vara viss derpå, att Jag i A och
Wikner, Den materialistiska verldsåskädningen. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
