Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
ett verkligt, Jag, då ser jag efter, om jag gör allt
detta; och först om jag så finner, är jag säker, att
jag ej blott till anlaget är ett jag utan är det i
verkligheten. Ett verkligt Jag förnimmer alltså sig sjelft
såsom något, hvilket med intet annat kan förvexlas.
Men att förnimma något så, det är att derpå vara
viss; ty ovisshet består alltid deri, att man förnimmer
något på ett sådant sätt, att man också förnimmer
möjligheten af förvexling (subjektiv ovisshet), eller
åtminstone icke förnimmer omöjligheten af förvexling
(objektiv ovisshet). Försåvidt ett Jag är verkligt, är
det således aldrig utan visshet; och om det tidlösa
Jaget, som är bevisadt vara verkligt, är dermed
bevisadt, att det i sitt förnimmande äger visshet.
Vi hafva varit kanske ända till trötthet
omständliga vid våra nu gjorda undersökningar om de
nödvändiga förutsättningarne för möjligheten af ett
subjekts för det sjelft säkra och otvifvelaktiga identitet
under skilda tidsögonblick. Men det resultat,
hvilket vi härmed tillkämpat oss, är ett för vår ställning
till materialismen och dom öfver honom så afgörande
resultat, att vi här mer än annorstädes måste hafva
varit angelägna derom att icke påstå någonting
obe-visadt.
För det första bör det nu vara klart, att det
påstådda och af oss erkända nära sammanhanget
mellan den mensklige tanken och den menskliga
hjernan och hennes tillstånd icke kan medföra några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
