Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
kände. Är detta händelsen, så är det klart, att det
för menniskan finnes ett tänkande, hvilket hvarken
kan eller behöfver begagna hjernan till organ, så
länge vi med hjerna mena denna i vexlande tillstånd
befintliga och en gång i döden upplösta kropp, som
här i lifvet tjenar såsom medel för våra tankar. Det
är alltför möjligt, att denna hjerna i sig gömmer ett
element af oförgänglighet äfven i annan mening än
den, att dess materiella delar aldrig kunna
tillintetgöras, och att detta element äfven i den tidlösa
existensen utgör tänkandets organ — ungefär som hvarje
i färgserien förekommande färg uti sig gömmer ett
element eller en sida af det rena ljuset, som icke
försvinner, äfven då det brytande prismat borttages. Vår
religionslära vet att tala om en förklarad eller
förandligad lekamlighet; och det är åtminstone mycket
möjligt, att ett aflägsnande af den form, som utgör
en förening af rums- och tidsexistens icke behöfver
innebära ett aflägsnande af allt det, som vår
lekamlighet innebär; med andra ord, att vår lekamlighet
innebär några andra och högre bestämningar än de,
som ligga i den blotta föränderliga och vexlande
rumsexistensen. Det är ju till exempel möjligt, att det
finns en annan relativitet ocli passivitet än den,
hvilken kläder sig i rummets och tidens splittrande
former, och att det således också finns en andlig och
tidlös passivitet, åt hvilken man med en viss rätt
kunde gifva benämningen lekamlighet, derför att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
