Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
följden deraf, att den språkbildande nationaliteten,
lika visst som de enskilda menniskorna, i sin
utveckling går från lägre till högre, kommer först till
medvetande af de kroppsliga förhållandena och sedermera
af de andliga, och derföre också har hunnit gifva
namn åt de förra och det i och med dem gifna,
innan det kan blifva någon fråga om de senare. Att,
återigen, mellan den andliga verlden och den
kroppsliga analogier kunna finnas, som göra, att man för
att beteckna den eller den realiteten heldre väljer
namnet på den ena kroppsliga företeelsen än den
andra — att man t. ex. talar om vetandets eller
förståndets ljus, kärlekens värma, de eviga tingens
höghet o. s. v. — det är icke heller någonting underligt
eller för vår ståndpunkt främmande. Enligt oss är
den andliga och tidlösa existensen högre än denna
och är i förhållande till denna den sjelfständiga; men
det hindrar alldeles icke, att mellan de tvenne
verl-darne en mer eller mindre genomgående analogi kan
äga rum. Detta blir tvärtom helt naturligt, om,
såsom vi ofvan antydt, tidsexistensen är den tidlösa
existensen splittrad eller i oändlighet isärlagd.
Det är ock vidare gifvet, att, alldenstund alla
våra kroppsliga erfarenheter hafva sinnena till medel
(åtminstone ifall vi till sinnena få räkna förmågan
att uppfatta det egna tillståndet af fysiskt väl- eller
illa-befinnande); så skulle, derest alla sinnen vore
urståndsatta att verka, icke heller någon verklig, på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
