Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
är äfven rumfonnen för dem försvunnen. Dermed
hafva vi alldeles icke sagt, att den realitet är
for-svunnen, som äfven i rumformen är förhanden, utan
alldeles tvärtom. Det af rummet, som uttrycker
verklighet och realitet, försvinner alldeles icke; men det
finns något i rumformen, som uttrycker bristande
realitet, ofulländad verklighet, och detta är det, som
försvinner. Detta i rumformen liggande ofulländade
kan i allmänhet uttryckas dermed, att allt i rummet
befintligt konkret tillika alltid är delbart, så att i
rummet ingenting annat är odelbart än punkten,
hvilken bland rummets alla verkligheter är den
abstraktaste. Men delbarhet är ovilkorligen en brist i
individualiteten och dermed äfven i verkligheten. Denna
brist följer rummet åt, så långt det räcker eller så långt
det äger någon tillämplighet, och för att vara fri från
den bristen måste man äfven vara fri från rummet.
Det är således icke af brist på verklighet, som den
hädangångne icke äger sig någon plats i rummet
anvisad, utan det är derföre, att hans till fullare
individualitet koncentrerade verklighet icke längre
medgifver formen af rummets utomhvartannat. Om det
vore möjligt, att i en enda punkt indraga all verldens
verklighet, utan att någontings sjelfständighet ginge
forlorad, så skulle den så uppkomna existensformen
motsvara den från rummet frigjorda tillvarelsen. Vilja
vi derföre i föreställningen nödvändigt binda den
hädangångnes ande vid rummets form, från hvilken han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
