Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287
i sjelfva verket är frigjord, så är det riktigast att om
honom säga, att han är närvarande i alla rummets
punkter på en gång. Han är så verkligen i den
mening, att hvarje enhet, hvilken genom den jordiska
tillvarelsens (i objektiv meniug) abstraherande form
framstår såsom en punkt i rummet, i och med den
fullt konkreta tillvarelsen, som den hädangångne
tillhör, utgör ett verkligt moment i hans eget lif. Så
kunna vi med sanning säga, att ingen på jorden
lefvande menniska står oss så nära som den, hvilken
redan trädt öfver den eviga verldens tröskel.
Ännu en annan af D:r B. påpekad omständighet
påkallar vår uppmärksamhet. Det är frågan om
djurens själar. D:r B. har åt betraktelsen af djursjälen
egnat ett särskildt kapitel, hvari han söker göra
gällande den satsen, att mellan menniskosjälen och
djur-.själen blott finnes en qvantitativ skillnad men icke
en qvalitativ; och i kapitlet om den personliga
tillvaron efter döden upptager han Burmeisters utsago:
„är menniskosjälen odödlig, så måste också djursjälen
vara det?a — Hvad det förra påståendet angår, så
beror dess riktighet naturligtvis derpå, hvad man
rätteligen menar med qvantitativ och qvalitativ
åtskillnad, och det torde sannerligen icke vara så lätt att
afgöra. Vi kunna också gerna lemna hela detta
spörsmål derhän och låta djuren vara allt, hvad de bäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
