Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
kan vara mer än ett, nämligen det i alla afseenden
absolut fullkomliga. Det är också gifvet, att den
menniskan tillkommande tidlösa existens, till hvilken
vi syftade då, när vi insågo oss behöfva ett tidlöst
Jag, redan för att med visshet kunna igenkänna tvenne
tidstillstånd såsom oss tillhöriga, icke kunde vara
något annat tillstånd än ett sådant, i hvilket det
ifrågavarande Jaget vore med sig sjelft i alla afseenden
identiskt; så att, om äfven inom någon del af den
tidlösa existensen en brist i detta afseende kunde
qvarstå, så var det icke dit som vi då syftade, utan vi
måste åt det tidlösa Jaget tillförsäkra en existens,
der för detsamma den fullständiga identiteten med
sig sjelft vore vunnen. Är nämligen denna Jagets
identitet icke fullständigt förhanden, så behöfver
naturligtvis en ny undersökning företagas för att utröna,
huruvida bristen i identitet är så stor, att de olika
momenten måste hänföras till olika Jag eller kunna
tillskrifvas ett och samma; och vid denna undersökning
måste ett nytt Jag tagas såsom mått eller norm vid
bedömmandet, hvilket Jag, om det i sin ordning ägde
en bristande identitet, måste underkastas en ny
pröfning efter ett nytt mönster, o. s. v. in infinitum.
Pröf-ningens slutliga afgörande till visshet om tvenne
tidstillstånds samhörighet hos ett och samma Jag är
sålunda endast med det vilkor möjligt, att ett Jag är
funnet, som är med sig sjelft i alla afseenden
identiskt, hvilket Jag för öfrigt, enligt hvad förut blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
