Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297
öfvervinna —; men då rummet icke längre är
förhanden med sitt oupphörliga inskjutande af ny
söndring ur sin oändliga fond af denna slags negativa
rikedom, så kommer den åsyftade existensformen att
i så måtto blifva tiden olik, att dess reduktionsarbete
icke längre, såsom tidens, blir en gränslös uppgift,
utan en uppgift, som verkligen lyckas. När den på
denna sidan döden fallande existensen öfverhufvud bär
formen af en den oändliga söndringens reduktion till
en blott dualistisk söndring, men hvilken sistnämnda
i alla fall blir oändlig eller i oändlighet upprepad —
tidens bild är en linea, men en oändlig sådan —; så
skulle då på dödens andra sida falla en existens, hvars
form vore en verkligen lyckad reduktion till en blott
dualistisk söndring; och den bild vi för detta
mellantillstånd mellan tid och evighet ville uppställa, vore
bilden af en linea hvars alla punkter saminandroges
i tvenne, som utan att sammanfalla, låge hvarandra
oändligen nära. För den, som dör, skulle således hela
den här förgångna tiden och hela den tid, som från
hans ståndpunkt skulle varit tillkommande, ifall han
i detta lifvet hade qvarblifvit, i mellantillståndet med
allt sitt oändliga innehåll indragas i en enda punkt,
hvilken utan att vara helt och hållet upptagen i
subjektet sjelft, såsom enhet betraktadt, likväl till
detsamma hade en oändlig närhet. Här i lifvet är
personen aldrig annorlunda än approximativt ställd
omedelbart inför hela rikedomen af sin varelses innehåll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
