Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
all annan söndring försvinner; så är ock den i
mellantillståndet ännu dualistiskt söndrade individualiteten
i evigheten koncentrerad till en fullkomligt osöndrad
verklighet eller en med sig sjelf i alla afseenden
identisk individualitet. Öfvergången till evigheten är
således ett försvinnande af söndringens sista rest, af
motsättningen mellan det individuella föremålet å den
ena sidan samt dess totala bestämdhet å den andra.
I öfvergångspunkten till evigheten skulle således
subjektet vara stäldt omedelbart inför sin totala
bestämdhet, sådan denna ifrån den högsta och* konkretaste
synpunkten är, och icke vara mera från denna sin
bestämdhet skiljdt, än just och jemnt så mycket som
behöfs för att icke redan i allo hafva gjort denna
bestämdhet till sin. Den handling, genom hvilken
subjektet gör denna bestämdhet till sin, och genom
hvilken det följaktligen öfvergår till evigheten från
mellantillståndet, kan då icke vara en naturtilldragelse
eller någon subjektet påtvingad handling; ty ett
subjekt kan aldrig tvingas att välja eller göra till sin en
bestämdhet, derest icke denna bestämdhet sjelf i sig
innebär en viss grad af ofrihet (— man kan icke
tvingas till att vara fri), men någon sådan ofrihet
finnes ej i den subjektets totala bestämdhet, hvilken
här sades vara ställd omedelbart och in concreto
framför subjektet, ty denna totala bestämdhet är
subjektet, sådant det är från den aldra högsta och mest
konkreta synpunkt, och ifrån den synpunkten är med
Wikner, Den materialistiska rerhlsåskadningeu. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
