Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
311
det senare icke finnas till. Den lag, hvars
öfverträ-dande tar gestalten af en disharmoni i den allmänna
och blott naturliga meningen, skulle aldrig såsom lag
framstå, derest icke funnes en annan högre, ovilkorlig
lag, hvars öfverträdande gestaltar sig till den särskilda
slags disharmoni som kallas synd. Det skulle icke
finnas någon lag att bryta, så att disharmoni i
allmänhet uppkomme, derest det ej funnes en lag att
bryta med synd. Och om den senare lagen verkligen
brytes, så kan det icke gerna uteblifva, att en
rubbning inträder äfven i den fordrade allmänna
harmonien, i den mån nämligen som denna med den genom
synden brutna harmonien står i ett närmare
sammanhang. — För disharmoni eller öfverträdelse vare sig
af vilkorlig eller ovilkorlig lag finnes nu i
evighetstillståndet icke längre något rum; ty en lag kan
aldrig öfverträdas annars än med det vilkor,’ att han
på ett abstrakt sätt är för den lagbundne förhanden
— i annat fall är lagen i hans konkreta lif upptagen
och sålunda åtlydd —, men i evighetstillståndet finnes
ej längre någon abstrakt förhandenvaro af någonting
öfverhufvud och ej heller af en subjektet förbindande
lag. .
Det är nu noga att fasthålla, att hvad vi här
kallat mellantillståndet är detsamma som inom den
religiösa litteraturen i allmänhet kallas evigheten,
och hvad vi här kallat evigheten är hvad
filosofien i allmänhet så kallar och är ett för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
