Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
religiösa litteraturen i det mesta alldeles okändt
begrepp. Jemte tiden och evigheten har äfven
theo-logien vetat att tala om ett mellantillstånd, som
skulle vara det tillstånd, som för de här aflidna faller
emellan dödsögonblicket och den yttersta domen. Det
är naturligt, att om döden icke antages innebära ett
utträdande ur tidslinien, sådan hon i detta lifvet är
beskaffad, och tidslinien dock måste vara förlupen
innan evigheten kan vara förhanden, och de i tiden
aflidna ju icke kanna blifva till intet; så måste de
efter döden fortfara att lefva i ett tidstillstånd, som
faller emellan den tid, de här tillbragte, samt den
yttersta domen, och detta tillstånd blir ett tillstånd
af väntan eller förbidan. Den Lutherska theologien
har i allmänhet åt läran om detta slags
mellantillstånd icke velat egna någon synnerlig uppmärksamhet,
och hon har förmodligen dervid varit ledd af det för
hennes evangeliska sinne motbjudande uti tanken på
ett tillstånd, som onekligen skulle innebära ett slags
suspension i den fullständiga delaktiggörelsen af det
stora försoningsverkets frukter. Denna känsla har
onekligen varit alldeles riktig: den, som verkligen
tror på Kristus, bör också vinna allt det, som i hans
tro innehålles, utan att i århundraden och årtusenden
behöfva vänta derpå, att Kristi kyrkas stora kamp
på jorden blir utkämpad. A andra sidan är det dock
gifvet, att i den mån det religiösa medvetandet är
vaket för samfundsidéen och har blicken riktad på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
