Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
grund, ur hvilken en verklighet öfverhufvud framgår,
och ur hvilken den särskilda verkligheten framgår,
som heter enhet och sammanhang mellan andra
enheter. Hvarheldst denna slags verklighet förefinnes,
der måste då också såsom dess grund och källa
po-neras en enhet, som är kraft. I hvarje organism finns
derföre ovilkorligen en enhet, som är kraft, och som
är grunden dertill, att inom den organismen allt
sammanstämmer till ett systematiskt helt. Men då detta
systematiska hela också är lefvande och äfven dess
lifsyttringar sammanstämma till ett enda lif, så måste
den enda i organismen verkande hufvudkraften
ovilkorligen vara att anse såsom grund särskildt till detta,
och så till vida är hon lifskraft. Från lifsfenomenens
verklighet sluta vi således till närvaron af kraft; från
deras samstämmighet sluta vi till närvaron af en
huf-vudkraft, som — visserligen komparativt — beherrskar
de öfriga; och från fenomenens karakter att uttrycka
lif sluta vi, att den nämnda hufvudkraften, då hon
har lifsyttringar till följd, med rätta bör kallas
lifskraft.
Motviljan mot antagandet af en lifskraft såsom
princip vid naturförklaringen är dock för den faktiskt
gifna naturvetenskapen i allmänhet och för
materialismen särskildt en tämmeligen naturlig sak. Det
lägre är i allmänhet förutsättning för det högre, så
att, när det högre skall vara gifvet, så måste också
det lägre vara gifvet såsom dess oundgängliga vilkor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
