Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
vara en verld, som fyller den närvarandes brister,
som uppbär hennes svaghet och som har ljus nog att
förjaga skuggonia; det skall vara en verld, som icke
är gripen ur luften såsom en hägring af obekanta
ängder, utan en verld, hvars konturer med den
oaf-visliga konseqvensens makt kunna uppdragas med
tillhjelp af de fasta punkter, som äro gifna i tankens
eviga lagar samt i det moraliska budets oafvisliga
kraf. — Men häri har man ofta felat. Man har
smädat den närvarande verlden och ej sällan i hennes
ställe satt en fantasibild, som, hvad han än kunnat
uträtta, åtminstone icke mäktat tillfredsställa
förståndet. Öfver denna missriktning har historien dömt
med sin egendomliga oväld, och hennes dom har
bestått i tillämpningen af den äldsta bland alla rätter:
jus talionis, som bjuder „öga för öga". Menskligheten
har tvenne ögon, ett för denna verlden och ett för
den eviga Har den fantiserande idealismen, i
välmening visserligen, velat utstinga det öga, med hvilket
man skulle kunna se denna verldens frestande
härlighet; så var det på sätt och vis i sin ordning, att
idealismens på det eviga riktade öga skulle blifva
utsatt för bländningsförsök från den likaledes i
välmening fantiserande materialismen. Och så lät historien
materialismen inträda på arenan. Han har der en
icke ringa sak att uträtta. Hans bemödanden att
utstinga idealismens öga skall visserligen aldrig lyckas;
men ban skall uträtta det, att idealismen blir påmind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
