Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ger, ju oftare man förnimmer dessa
klassiska verk. Oupphunnen står
bee-thoven der, jemväl specielt i afseende
på blåsinstrumentemas behandling.
In-gen af alla öfriga tonsättare förmådde
likna honom i denna outtömligt rika
mångfald af än storartadt-präktiga, än
åter ljufligt milda och smekande
klang-bilder.
Men beethoven trädde ur den nu
vidrörda andra perioden i en tredje,
ur sin glans-epok i stadiet af sitt
förfall. I somliga af hans senare verk,
i några qvartetter och messor, men
förnämligast i nionde sinfonien (med
körerna) nödgas den fördomsfrie att
igenkänna och — beklaga sistnämnda
period. Tonskalden tvingar sina vänner
till MAX piccolominis betraktelser:
— Sei t dem (JnglUckstag
Ist ein uDstetcr, ungesell’ger Geist
Argwöhnisch, fins ter ttber ihn gekommen.
Der eignen Kraft nicht fröhlich mehr vertrauend,
Wandt’ ersein Herzden dun kel n KQnstcn zu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
