- Project Runeberg -  Sveriges tonkonst och melodiska national-dikt /
212

(1853) [MARC] Author: Carl Abraham Mankell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nyckelharpan angifvet*, liksom
säckpipan, tvenne toner på samma gång, en
melodiförande och en bordun.
Instrumentet eger tvenne strängar. Den ena
deraf kan, genom klubbor, hvilka *£
fingren nedtryckas på strängen, eller åter
släppas, afkort as dier förlängas.
Spelaren åstadkommer härigenom djupare
eller högre steg på tonskalan. Den
andra strängen deremot angifver endast en
och samma, djupa, ton. — Nyckelharpan
bör visserligen ej äska säte och stämma
ibland de frejdade ton verktygen; men
det vore dock äfven hårdt, att alldeles
förkasta instrumentet. Den, som hört
en skicklig bondspelman, t. ex. i
Uppland, behandla sin nyckelharpa, måste
förundra sig öfver den energi och det
som stundom spritter ur hans fiol. För**
nämligast väl klinga på nyckelharpan
folkets danser, dessa konstlösa, men af
konsten sällan upphinneliga, melodier*
Den ständigt medljudande
borduk-to-nen åstadkommer visserligen blott ett,
torftig harmoni; men just detta hanno-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:32:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/matonkonst/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free