Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3f) MATERIALISMEN I SKÖNLITTERATUREN.
kommer det märkvärdiga : i en punkt, och det just
den centrala och där man allra minst skulle
förväntat det, blef denne man sittande kvar i ett
materialistiskt åskådningssätt, nämligen i
uppfattningen af sitt egei väsen, sin kallelse, sin egenart,
af sitt sätt att lefva, af sin produktionsförmågas
tillvarelsesätt och lagarna för dess verksamhet.
Det utmärkande för denne man är att han är
exklusivt diktare, icke något som helst annat än
diktare — i den mening, hvari jag tager detta ord
och hvarom mera längre fram —, samt på samma
gång diktare i eminentaste grad. Och dock, hvad
denne man i åratal kämpat för — ban är
innerligt visst icke ännu fri från denna maniartade
fördom — var just den åsikten, att poesien vore en
lägre art af andlig verksamhet, hvilken egentligen
tillhörde förflutna tider med lägre bildningsnivå,
men hvilken i våra dagar mist hvarje raison-d’etre
och ingen annan roll spelade än rudimentet af en
ur bruk kommen kroppsdel, som nedärfts från
tidigare existensformer och bibehållit sig ned till män
niskan. Denne man, hvilkens fantasi är så
märg-full, att den blir produktiv, och hvilkens aflektiva
instinktlif är så urkraftigt, att det skapar ut ur sig
själft den ena världen efter den andra, affärdar
egenhändigt känslorna med epitetet »ofullgångna
tankeredskap» och stämplar den skapande fantasiens
representant inom den mänskliga kulturen till
»lekaren», hvilken emot bättre vetande och såsom ett
slags finare pajas förnedrar sig till att roa ett
dumt publikum. Han har gjort sig själf all möda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
