Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Första budet - 1. Guds väsende och egenskaper - 4. Den lille predikanten - 5. Den vise, blifven till dåre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
TIO GUDS BUD.
honom. Det oaktadt höll tjenaren ofantligt utaf den
lilla, och som han förmodade, att hon med sina
föräldrar snart skulle återvända till Europa, sade han en
gång helt bedröfvad: "Hvad skall stackars Saamy
göra, när lians herres lilla dotter reser till England?
Saamy har hvarken far eller mor?" Härpå svarade
barnet: "Ack,- Saamy! när du en gång lär att älska
min Gud, skall han vara din fader och din moder."
Den gamle mannen försäkrade med tårar i ögonen, att
han ville älska hennes Gud, hvilken likväl ännu var
honom alldeles obekant. "Men då måste du läsa mina
böner!" fortfor hon och lärde liouom verkligen sina
morgon- och aftonböner samt Fader vår. Då familjen
en dag var församlad till husandakt, inträdde Saamy,
aftog hatten, knäföll och instämde i bönen. Från
denna stund föregick med honom en märklig
förändring, och det dröjde icke länge innan han genom Guds
nåd kom till kännedom om den ende sanne Guden och
den han sändt hafver, Jesus Ch ristus.
!». Den vise, blifven till dåre.
1 Cor. 3, 18. Om någon bland eder tycker sig vara vis
i denna verld, han blifve en dåre, på det lian må
blifva vis. •
Det var en gång en man, hvilken ansågs vara
mycket vis. Konungen, som hört ryktet härom, fick
lust att sätta honom på prof och uppfordrade honom
derföre att säga hvad Gud är. Den vise bad om en
dags betänketid. När den var förliden, kallade
konungen honom till sig ocli begärde svar på sin fråga.
Mannen yttrade då den önskan att ännu tvenne
dagar få betänka sig; när dessa voro förflutna, och
kungen ville hafva bestämdt svar, utbad han sig ännu
fyra dagar, men det var lika nära, och för hvarje
gång, man bad honom svara, anhöll han endast om
ett nytt och ännu längre uppskof. Då konungen
frågade efter orsakeu till detta besynnerliga uppförande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
